Texter till Sidor och Alternativ. Klicka på låten om du vill lyssna samtidigt.

Skratta Åt Mig Själv
Text och Musik: Martin Hörngren

Jag har äntligen rättat alla dina fel
Jag har rättat hela världen och satt nått större på spel
För jag tänjde mina gränser allt längre än du tror
Och jag förstår allt för snart att världen är för stor

Så jag spännde mina vingar och begav mig till en plats
En plats där bara lyckan finns, en plats där man minns
Det gammla och det rena som sköljer i var själ
Den lilla bit av människan som bara vill väl

Men vad betyder allt man gör
När gråten tyckter på innanför
Jag vill inte se dig som nått stort
Ville inte se vad du har gjort
Vill bara skratta åt mig själv

Jag förstod ganska snart att såna platser inte finns
Det är bara nått man drömmer som man efteråt minns
Så jag vaknade blodig, men jag somnade om
Jag drömmer såna drömmar, gång på gång

Men vad betyder allt man gör
När gråten tyckter på innanför
Jag vill inte se dig som nått stort
Ville inte se vad du har gjort
Vill bara skratta åt mig själv

Jag gjorde slut på alla lögner, gjorde slut på all min gråt
Gjorde slut på alla tankar, utan att säga förlåt
För ibland då är det lättare att finna välbehag
Utan att ta ansvar, bara lämna allt ett tag

Men vad betyder allt man gör
När gråten tyckter på innanför
Jag vill inte se dig som nått stort
Ville inte se vad du har gjort
Vill bara skratta åt mig själv

Som En Fångad Fågel
Text och Musik: Martin Hörngren

Med tveksamhet i blicken du vänder på dig själv
Vänder saker uppochned för allt gammalt groll och tjat, får en ny position
Och jag blir fri att göra nya saker jag aldrig gjort förut
Men är det ledsamt att står där jag står, och du står näst intill
Är det jag vill?

Och jag hör mig själv klaga på alla brister i dig
Varför då, man borde inte klandra andra för det är ju faktiskt jag
Som besitter denna tro, och när ändå mörkret faller
Borde jag sitta på min vakt, som en vakt ska

Men jag vill inte vara elak, men jag vill at ut min rätt
Slippa den här vardag och dess vanliga sätt
Att trycka in ett mörker i varje liten stund
Som nyss så full av ljus, som nyss så full av liv från dig
Misströsta mig, som en fångad fågel

Och du har blivit ett mönster som visar vart jag står
Står innanför den mur som så sakta börjat brista som ger vika för kunskap
Och jag vill ut och känna hur jag andas utan någons hjälp
Bara vara det man förväntas vara när man är, tjugo år

Och nu tar allt en ny vändning, nu tar jag nya tag
Fast och ena eller andra sidan sett så känns det likadant
Som förrut, för ibland så stämmer inte ödet överens
Med verkligheten, och den verklighet som råder har visst passerat mig
På nått sätt

Men jag vill inte vara elak, men jag vill at ut min rätt
Slippa den här vardag och dess vanliga sätt
Att trycka in ett mörker i varje liten stund
Som nyss så full av ljus, som nyss så full av liv från dig
Misströsta mig, som en fångad fågel

Bröder i Döden
Text och Musik: Martin Hörngren

Han låter annorlunda, han va nån annan igår
Vi har alltid varit nära, tills tills igår
Nu finns det murar nu finns det starka burar
Som skiljer vår vänskap idag, är det sorgligt eller vackert
Eller bara vi två som älskat, samma sak

Han låter kluven, det gjorde han inte igår
Som bröder i döden, tills igår
Nu växer hatet, nu växer "celibatet"
Som skiljer vår vänskap idag, är det frihet eller krig
Eller bara vi två som splittrats, av samma sak

Var är vänskapen mellan han och mig
Den har alltid funnits där, där för mig
Nu är han borta, med små korta
Tankar och minnen om mig, är det sorgligt eller vackert
Eller bara vi två som hatat samma sak

Nån Gammal Relation (Två Trasiga Liv)
Text och Musik: Martin Hörngren

Hon somnar förskräckt av sina egna tankar
Om vad hon just nu skulle kunna göra mot honom
Hon blev krossad igår
Plötsligt så var det ett band som gick av
Nått som brast nått som rinner likt tårar av hav
Det glimmrar så fint, i hennes ögon

Men ögon kan ljuga dig blind
Och det är något som rinner på din kind
Och jag vet inte varför, jag sjunger om dig
Men jag antar att det har nånting med, två trasiga liv
Att göra

Hon går över torget, fast det ser ändå ut som hon står
Likt en staty, bland en skara folk, men ingen vill titta på antikviteter
För alla vet redan vad som hände igår
Och det tycker hon, är för jävligt, hon är stämplad för alltid
Kan inte komma ur denna psykiska rundgång

Och situationer går i repris
Och en rörelse fryser till is
Och jag vet inte varför, jag sjunger om dig
Men jag antar att det har någonting med två trasiga liv
Att göra

Det blir mörkt i hennes hus och tillvaron dämpar
Alla ljud och allt det där, som man förväntas att höra
Av en levande själ
Ja hon ligger så sömnlös igen och varje liten tanke blir ett problem
Långt fram i tiden, som någon sa är oändlig

Och känslor blir bara extas
Och vardagen den krossas som glas
Och jag vet inte varför, jag sjunger om dig
Men jag antar att det har någonting med två trasiga liv
Att göra

Och all lycka komposteras på hög
Och var det så att du inte dög
Allt blir en hysterisk turbulens, alla fotografier förbränns
Och jag hoppas det går över, du kommer förstå
Själv kan jag bara sitta här och ge dig en sång
En endaste gång

Kommer Aldrig Hem
Text och Musik: Martin Hörngren

Kan du hälsa dom där hemma
Att jag inte kommer hem
Det är något som är gjort
Som inte går att fly undan
Jag måste fokusera, detta måste få ett slut

Jag kanske aldrig kommer hem
Jag kanske aldrig kommer hem

Hem till barndommens minnen
Där bilder är så klara
Att inget mörker rår på
Där varje sorgsen tanke
Blir en vacker sommardag
Som ingen kyla rår på

Jag kanske aldrig kommer hem
Jag kanske aldrig kommer hem

Och livet rullar på
Säg mig finns det någon dämpning
Jag måste sänka min takt
För att kunan ta tillbakla
Det jag en gång mist
Det som en gång var jag

Jag kanske aldrig kommer hem
Jag kanske aldrig kommer hem

Och nu står jag mitt i världen
Och bakom mina ögon
Ser jag flimmer från dig
Som nu gör att jag tvekar
Att ta detta steg
OCh falla ur min sömn

Jag kanske aldrig kommer hem
Jag kanske aldrig kommer hem

Och jag ber dig stiga undan
Stå inte i min väg
Det är något som är gjort
Som inte går att fly undan
Jag måste fokusera detta måste få ett slut

Jag kanske aldrig kommer hem
Jag kanske aldrig kommer hem

Och just när jag tar steget
Känner jag dig sorg, som en matta moll
Jag förväntade nåt mera
Kanske en hand
Som skulle dra mig tillbaks

Du valde att stanna kvar
Kanske mår vi bäst så
Inget flimmer i ögonen
Och jag hade rätt från början
Att jag aldrig kommer hem
Nej jag kommer aldrig hem

Jag Vet
Text och Musik: Martin Hörngren

Det finns nåt som tröstar oss alla
nåt evigt och lugnt som bor i oss alla

Jag vet vad det är,
jag vet vad det vill
Men vad ska jag ta mig till

Det finns nåt som brister i alla
ett ingenting som skaver i alla

Jag vet vad det är,
jag vet vad det vill
Men vad ska jag med dig till

Det finns nåt som älskar oss alla
nåt okänd som växer i alla

Jag vet vad det är,
jag vet vad det vill
Men vad ska jag ta mig till

Allt och Lite Till
Text och Musik: Martin Hörngren

Le mot mig och säg som det är
för jag hatar lögner
hatar dom som inte ser
Att falska ord finns överallt
det är som om det regnar
jag blir blöt ändå

Och du, du ler
men jag, jag ser
på oss tillsammans som nåt stort
Vad är det för fel?
Vad är det säger till mig?
Vad vill du mer?
Du har ju allt och lite till

Tänk på mig men tänk dig för
för jag hatar tankar, tankar du inte ser
För det blir kallt om känslor möts
som är svarta
Men ändå talar vi så till varandra

Och du, du ler
men jag, jag ser
på oss tillsammans som nåt stort
Vad är det för fel?
Vad är det säger till mig?
Vad vill du mer?
Du har ju allt och lite till

Ta din tid, ja ta den väl
jag väntar vid sidan
sidan av oss två
Ta min tid, men ta den väl
Vi väntar varandra
och vad kan gå fel?

Och du, du ler
men jag, jag ser
på oss tillsammans som nåt stort
Vad är det för fel?
Vad är det säger till mig?
Vad vill du mer?
Vi har ju allt och lite till
Vi har ju allt och lite till
Vi har ju allt
och lite till

En Sång Om Dig
Texkt och Musik: Martin Hörngren

Du har så lätt för att vara vacker när jag inte ser på,
men bakom sminket i ögonen, där finns jag ändå
Du har så lätt för att bli osedd men så svårt att se,
bakom ljuset, i mörkret får du ingen att le

Jag har så lätt för att vara givmild när allt är betalt,
bakom lögner från läppar och gråten jag svalt
Jag har så lätt för att kasta lovord när luften står still,
När jag kväver min ångest, då jag får som jag vill

Du har så lätt för att se lycka i många perspektiv,
När du vinklar dina spelkort på nån annans direktiv
Du har så lätt för att bryta upp men så svårt att ta isär
Du märker dina känslor med du undrar var de är

Jag har så lätt för att vara liten när jag följer mina spår
När tystnaden blir evig och det bildas nya sår
Jag har så lätt för att bli ordblind när jag diktar i ett brev
Och alla nekande fraser: det stinker det jag skrev

Jag har så lätt för att tappa tråden när vi syr våra liv
Och nålen jag håller, den blir ineffektiv
Jag har så lätt för att svika mitt trogna Jag
Så lätt för att inse vad som händer idag

Du har så lätt för att vara ett tillgjort moment
När du rycker dina axlar som om ingenting hänt
Och med blicken på marken med vind i ditt hår
Du öppnar nya vägar som visar vart du går

Jag har så lätt för att skriva sånger men så svårt att få
Nån som kan läsa bakom ord, nån som kan förstå
Meningen med livet, meningen att dö
Det snöar i min hjärna, men i din är det tö

Det var så lätt att avsluta allt på en telefon
Och nu sitter du och gråter en bit härifrån
Jag har så lätt för att bryta upp men för svårt att ta isär
Jag märker mina känslor men du undrar var de är
Du undrar var de är...

Din Lilla Plats På Jorden
Text och Musik: Martin Hörngren

Du har din lilla plats på jorden
Du har ett eget universum
Som du kan forma som du vill
Du har en egen rymd att fylla
och ett eget sätt att stå på
så somna för fan som du lärt
och låt mig gå

Och nu när jag "det underbara" fått panik
och flytt min väg som en deprimerad böld
Då är jag endast ett litet underbart begrepp
som ändå står för vad jag är
som aldrig trotsar några lagar om din stil

Och nu när allt det goda, vackra lakats ut
och försvinner i små toner från en anonym kvintet
Då finns det inga sätt att hela världen dår vi går
För det är minusgrader, meningslösa promenader
din blick är full av frost

Du har din lilla plats på jorden
Du har ett eget universum
Som du kan forma som du vill
Du har en egen rymd att fylla
och ett eget sätt att stå på
så somna för fan som du lärt
och låt mig gå

Och jag kan faktiskt acceptera en förändring
det är lika lätt som att vakna ur en dvala
Fastän allt bleknar, fastän hoppet går i kvav
Får man ta det som det är
och inte ta det som det kommer

Och endast stunden kan bli evig om stirrar sig förblind
på alla saker som man av lathet krokat fast
Och alla små begär, blir en obetydlig vishet
som man vägrar att strypa
som man vägrar att
låta falla som en död

Du har din lilla plats på jorden
Du har ett eget universum
Som du kan forma som du vill
Du har en egen rymd att fylla
och ett eget sätt att stå på
så somna för fan som du lärt
och låt mig gå

Och endast bilder kan svika vårat minne
de gulnar lika lätt som det blir kallt
Visst kan det kallas för en barnslig attityd
men jag är barnet i mitt eget centrum
barnet i mitt egoväntrum
barnet som nyss blev döpt på nytt

Du har din lilla plats på jorden
Du har ett eget universum
Som du kan forma som du vill
Du har en egen rymd att fylla
och ett eget sätt att stå på
så somna för fan som du lärt
och låt mig gå

Och nu när jag "det underbara" fått panik
och flytt min väg som en deprimerad böld
Då är jag endast ett litet underbart begrepp
som ändå står för vad jag är
som aldrig trotsar några lagar om din stil

Sommar, Vinter, Vår och Höst
Text och Musik: Martin Hörngren

Allt det du gör är det jag som förstör
Allt det du ser, då är det jag, jag som ler
Så fråga dig själv, är jag elak och ful
Fråga dig själv en gång till

Allt kom med våren, mitt liv och min själ
Med grönska i spåren som jag lämnade väl
Är livet ett under med makt och magi
Är kärlek ett spel man fuskar i?

Det regnar om hösten, du gråter en tår
Landskap blir gula, men gröna vid vår
Så torka din avund och skölj dig i mig
Låt mig leda dig fram, säg inte nej

Allt det du gör är det jag som förstör
Allt det du ser, då är det jag, jag som ler
Så fråga dig själv, är jag elak och ful
Fråga dig själv en gång till

Men du tvekar som vinter, kall och vit
Vatten blir eld och jag hör inte hit
Så lämnar jag dig utan tröst
Sommar, Vinter, Vår och Höst

Ensamhet
Text och Musik: Martin Hörngren

Det är synd om mig, sa hon och börja förklara
Det är såna dar som inte går att försvara
Hennes blick var fäst på golvet där vår matta låg
och jag såg
Jag kom i håg.

Vi var på fest i går, sa hon och började gråta
Det finns nu ingenting kvar som går att förlåta
Hennes hår var fyllt av blommor från vårt fönster
och hon log
Jag förstod

Jag sitter i min ensamhet och skriver ett brev
Det handlar om människors
kärlek, hat och svek

Det är synd om mig sa han och börja fundera
I mitt nästa liv ska det fan i mig fungera
I hans famn finns minnet av dig
En ungkarlslägenhet
Ensamhet

Så han tog sitt liv och började på nya toner
men ändå sitter han där och käkar makaroner
I hans svettiga panna, finns allt att förbanna

Jag sitter i min ensamhet och skriver ett brev
Det handlar om människors
kärlek, hat och svek

Tyst Som Natten
Text och Musik: Martin Hörngren

Tyst som natten är hans ord när han får en blick av hat
timmar rinner ut och in
Han är inte gammal än, nej snarare för ung
men ålder rinner in och ut

Han som är så stor och stark får aldrig vara med
Han följer varje steg vi tar men är alltid ett steg breve
Han ser mot solen som ett djur för rädd för ljusets för
Han bär på något stor och kallt

Det var som om blixten slog hans som om elden brunnit ut
och himlavalvet var för stort
Och i aska glöder hans svaga ljus, nu har elden brunnit ut
Röken är grå och tjock

Han som alltid är en bild av någons atmosfär
som bollas runt i evighet när man frågar vart han är
Han tar ett kliv och går iväg så långt som
benen bär

Roslaadsvisa
Text och Musik: Martin Hörngren

I timmar hon väntat, i timmar hon stått
Väntat på tanken att få drömma sig bort
Det är midsommarnatt, hon fick just veta att
Roslaad, finns inte mer

Hon renar sitt minne där hon sakta går fram
Hon speglar sin framtid i Råbäckens slam
Hon söker en vän, men påminns igen
Att Roslaad, finns inte mer

Vid Svartbergets fot, hon faller och ber
Tala nu sanning, är det sant det jag ser
Och Svartbergets röst, slår i hennes bröst
Roslaad, finns inte mer

I gyttja, i sankmark, genom Blomgårdens dal
Går hon och söker efter ett val
Ett slutgilltigt val, att döda sina kval
För Roslaad, finns inte mer

I timmar de väntat, i timmar de stått
Väntat på flickan som från Roslaad gått bort
De har letat i veckor, utan ett spår
letat förtvivlat, nu i flera år

Och i Blomgårdens dal, nära Svartbergets fot
Där sitter en flicka av sten
Hon sitter, bönar och ber
För Roslaad, finns inte mer